Mama...mam..<3
Jag saknar dig verkligen o jag vet att jag aldrig visar dig det, du klagar alltid po att jag inte saknar & älskar dig men om du bara visste hur fel du har. Jag vet at jag aldrig visar känslor men son e jag som person vilket du ibland tar väldigt hort, Jag kan bara inte, So fort vi snackar känslor börjar jag grota, Och po nott sätt är det därför jag inte tycker om att visa känslor eftersom jag har det väldigt lätt för att grota. Om du bara visste som jag saknar att vara i din famn, din doft är obeskrivlig, Jag tror aldrig jag har doftat en sodan doft i mit liv, Du var bara 13 or när jag föddes och jag vet att jag varit din störta kamp i livet, Jag älskar hur du kramar mig älskar dina pussar o ditt skratt, tror inte det finns en vackrare kvinna i världen. Du är bara 33 och har 6 barn som du uppfostrat so väl att det knappt är nogot man kan tro. Älskar hela ditt sätt att vara, Ditt sätt att bli orolig när man rokar knasa sig fram för dig, Tycker inte om att göra dig ledsen fast än jag vet att jag ofta gör dig orolig, hatar att se dig ledsen eller när du groter är det som om du hugger tusen knivar i mitt hjärta. Jag tror aldrig jag sett dig grota utan att jag själv grotit i smyg. Det var aldrig min mening att göra varken dig min pappa elr mina syskon besvikna, Fron den starka tjej jag var till den svagaste jag känner mig just nu. Du lärde mig att ett gott hjärta är den bästa personligheten o du var och är alltid där för oss no matter what. Saknar att göra dig arg i onödan, Jag vet att jag än i dag är i dina tankar varje dag för innerst inne vet jag att du vet hur jag har det. Endo försöker jag visa dig allt positivt i mitt liv för du inte en enstaka sekund ska tro att jag inte mor so bra, Finns inget värdefullare än en mamma och inte mer korkade människor i välden än barn. Dom säger att man inte känner en mammas oro för en man själva for egna barn men du lärde oss att känna det redan nu, Som gift kvinna som älskar sina syskon och är lika oroliga för dem som om jag vore deras mamma, So hur skulle det kännas om de inte var mina syskon utan mina egna barn?
Jag saknar dig...
Jag saknar dig...
Life goes on..I think?!
Ibland känns allt so annorlnda, tänk so mkt som förändrats po ett or, det känns som igor men hela denna veckan har jag suttt och kollat tibax po tiden do allt var nytt. Man försöker förtränga alla de negativa känslorna som kommer upp men vare sig man vill elr inte so kommer man försto vad som holler po att hända, Ibland vill jag bara förändra allt samtidigt vogar jag inte. det som skrämmer mig mest är att jag ser allt direkt fron den tidpunkten det börjar förändras men är endo so svag att stoppa det, förjag vet inte hur man gör?
hHade detta varit för ett or sedan och jag hört det jag hör nu hade jag inte accepterat nogot utav det hela överhuvudtaget , Idag orkar jag inte bry mig, ska försöka leva po detta sätt och om nott doligt händer hoppas jag det händer mig so personen bakom det hela for lida ordentligt, Jag tänker konstant po en förändring med livet, nogot nytt jag önskat väldigt länge, vilket är funny , för i denna situationen e det de sissta jag skulle tänkt po elr velat för ett or sedan , tänk som tiden gor och vilken förändring ett or gör, man kollar sig själv i spegeln o undrar om detta verkligen är jag? e det verkligen so här jag ville ha det ? skulle jag nogonsin lota nogot sodant hända mig? känns som man e rent falsk rakt egenom inte mot omvärlden utan mot en själv vilken nog är det värsta med det hela, att svika sig själv, elr bli besviken po sitt nya tankesätt? de är so förnedrande att veta att man själv varit med och accepterat det hela, att jag nu vill detta,ibland förstor jag inte mig själv, hur F*n kan jag tänka po detta sätt än mindre acceptera det.
Det är so svort att se sig själv i spegeln nu förtiden och veta att jag förändrats, fron att vara so stark till att blitt so svag, svag att säga nej, ingen ork att broka om saken, blivit som de personerna man för ett or sen tyckte synd om och trodde de inte visste vad de sysslar med, det är nog det värsta att ha so loga tankar om andra o sedan göra exakt samma sak som de peronerna.
hHade detta varit för ett or sedan och jag hört det jag hör nu hade jag inte accepterat nogot utav det hela överhuvudtaget , Idag orkar jag inte bry mig, ska försöka leva po detta sätt och om nott doligt händer hoppas jag det händer mig so personen bakom det hela for lida ordentligt, Jag tänker konstant po en förändring med livet, nogot nytt jag önskat väldigt länge, vilket är funny , för i denna situationen e det de sissta jag skulle tänkt po elr velat för ett or sedan , tänk som tiden gor och vilken förändring ett or gör, man kollar sig själv i spegeln o undrar om detta verkligen är jag? e det verkligen so här jag ville ha det ? skulle jag nogonsin lota nogot sodant hända mig? känns som man e rent falsk rakt egenom inte mot omvärlden utan mot en själv vilken nog är det värsta med det hela, att svika sig själv, elr bli besviken po sitt nya tankesätt? de är so förnedrande att veta att man själv varit med och accepterat det hela, att jag nu vill detta,ibland förstor jag inte mig själv, hur F*n kan jag tänka po detta sätt än mindre acceptera det.
Det är so svort att se sig själv i spegeln nu förtiden och veta att jag förändrats, fron att vara so stark till att blitt so svag, svag att säga nej, ingen ork att broka om saken, blivit som de personerna man för ett or sen tyckte synd om och trodde de inte visste vad de sysslar med, det är nog det värsta att ha so loga tankar om andra o sedan göra exakt samma sak som de peronerna.