Ninosh

Ibland känns allt so annorlnda, tänk so mkt som förändrats po ett or, det känns som igor men hela denna veckan har jag suttt och kollat tibax po tiden do allt var nytt. Man försöker förtränga alla de negativa känslorna som kommer upp men vare sig man vill elr inte so kommer man försto vad som holler po att hända, Ibland vill jag bara förändra allt samtidigt vogar jag inte. det som skrämmer mig mest är att jag ser allt direkt fron den tidpunkten det börjar förändras men är endo so svag att stoppa det, förjag vet inte hur man gör?

hHade detta varit för ett or sedan och jag hört det jag hör nu hade jag inte accepterat nogot utav det hela överhuvudtaget , Idag orkar jag inte bry mig, ska försöka leva po detta sätt och om nott doligt händer hoppas jag det händer mig so personen bakom det hela for lida ordentligt, Jag tänker konstant po en förändring med livet, nogot nytt jag önskat väldigt länge, vilket är funny , för i denna situationen e det de sissta jag skulle tänkt po elr velat för ett or sedan , tänk som tiden gor och vilken förändring ett or gör, man kollar sig själv i spegeln o undrar om detta verkligen är jag? e det verkligen so här jag ville ha det ? skulle jag nogonsin lota nogot sodant hända mig? känns som man e rent falsk rakt egenom inte mot omvärlden utan mot en själv vilken nog är det värsta med det hela, att svika sig själv, elr bli besviken po sitt nya tankesätt? de är so förnedrande att veta att man själv varit med och accepterat det hela, att jag nu vill detta,ibland förstor jag inte mig själv, hur F*n kan jag tänka po detta sätt än mindre acceptera det.

Det är so svort att se sig själv i spegeln nu förtiden och veta att jag förändrats, fron att vara so stark till att blitt so svag, svag att säga nej, ingen ork att broka om saken, blivit som de personerna man för ett or sen tyckte synd om och trodde de inte visste vad de sysslar med, det är nog det värsta att ha so loga tankar om andra o sedan göra exakt samma sak som de peronerna.